Min resa som varade 18-25 augusti i år, började med en fantastisk överraskning när jag fick låna en perfekt dragbil och jumbotrailer från Peter Eliasson på Bomhus Transport AB. Vi gjorde även om lastväxlarramen för att skapa extra utrymme. Min fru Sabina och jag lastade det vi hade lyckats samla ihop på kort varsel. Det mesta kom från ett förråd på operationsavdelningen vid Gävle sjukhus som skulle tömmas i samband med en flytt. Nästa stopp var att lasta på ambulansen "939", en sällsynt sexhjulsdriven skapelse som endast hade 13 exemplar tillverkade, varav bara två var kvarregistrerade. Självklart var den här 939:an från det bästa året någonsin, 1975, enligt min mening.

Med allt säkert på plats började jag min resa mot Karlskrona och färjeläget. Efter att ha tillbringat en natt där fortsatte jag till Kalmar för lunch, där jag fick generösa bidrog med handsprit och uppmuntran. Och eftersom jag tror att alla fältambulanser borde ha choklad ombord, gjorde jag även en snabb pitstop på Citygross för att fylla på förrådet.

På färjan till Karlskrona fick jag en glad överraskning när jag delade hytt med Ryss-Lasse, en erfaren lastbilschaufför som gjort äventyr i Saudiarabien och Ryssland innan jag ens var född. Han hade även gjort FN-turer i Basker Blå vilket gav oss massor att prata om. När vi gick till restaurangen för middag träffade vi även Alen och Peter, som visade sig vara på väg till Ukraina, precis som jag. Peter var också en gammal Europachaufför och militär, så vårt samtal handlade om gamla minnen och bekanta.

När vi nådde Polen möttes vi på en mack där Alen generöst bjöd på bränsle, en gest som uppskattades enormt. Sedan fortsatte jag och Lasse, de två med de tyngsta lasterna, mot den polsk-ukrainska gränsen. Tullproceduren hade ändrats sedan jag var där senast, så efter en blandning av ukrainska, polska, engelska och några svenska ord, klarade vi tullen på bara tio timmar. 939, särskilt de militärgröna lådorna som var surrade inne i ambulansen, väckte en del nyfikenhet hos tulltjänstemännen.

Efter att ha tankat upp strax innan gränsen fortsatte jag mot Kievregionen. Jag stannade för natten vid en bensinstation i Bila Tserkva, där jag genast blev inbjuden att äta panerad mal och rökt sidfläsk med konjak av två glada ukrainska chaufförer som också hade sin nattvila där. Trots att jag anlände nästan vid midnatt bjöds jag på en hjärtlig måltid och värme.

Ukrainsk TV och försvarsstaben för Kievregionen

Nästa morgon hade jag en kort resa till de koordinater där jag skulle möta militären för eskort till platsen där ambulansen skulle lossas. Detta var för att undvika att leda drönare till förläggningen. Vad jag inte insåg var hur stort detta ögonblick skulle vara. När jag anlände till torget där lossningen skulle ske, möttes jag av Ukrainsk TV, försvarsstaben för Kievregionen och medlemmar från ROTARY i Kiev. Även om jag inte förstod språket, kunde jag se hur rörd Medicalchief blev när ambulansen rullades av trailern. När de två lådorna som hade skapat uppståndelse i tullen öppnades och det visade sig vara ett operationsbord för fältbruk, fylldes hans ögon med tårar. Han hade önskat sig ett sådant sedan krigets början men inte kunnat få tag på det. När jag berättade att vi även hade överbliven operationsutrustning från Gävle sjukhus ombord, var hans glädje obeskrivlig.

Det var också en glädjefylld stund när min syster hade skickat hemlagade bullar till de närvarande soldaterna. Ett par av dem frågade om hennes nummer och om hon var singel! Det fanns även en kartong med stickade raggsockor som skapade mycket glädje.

Resan tillbaka var lugn och behaglig. Jag träffade Lasse igen några timmar före gränsen, vilket gjorde tullproceduren smidigare. Jag hade nätt och jämnt tid att komma med färjan från Gdansk till Nynäshamn, tack vare en GPS-miss. När jag rullade ombord började porten stängas, men tack vare det vänliga färjepersonalet höll de den öppen i två minuter och jag kom hem ett dygn tidigare än planerat. Tack Polferries!

Flera förfrågningar

På vägen hem började telefonen ringa med förfrågningar om olika transporter till Ukraina, och jag kommer givetvis att hjälpa till med dem. Jag arbetar också för att samla in pengar till en transport av en mobilkran till frontstäderna så att de kan rädda människor som fastnat i förstörda byggnader. En sådan transport kan verkligen göra skillnad i de hårt drabbade områdena.

Detta var min största och mest minnesvärda resa hittills som lastbilschaufför. Att få vara en del av något så värdefullt som att leverera en ambulans och livräddande utrustning till Ukraina och att se glädjen och tacksamheten hos de ukrainska militärerna och medicinsk personal, var överväldigande.

Det var också en påminnelse om hur viktigt det är att hjälpa och stödja andra i tider av nöd. Jag hade möjligheten att använda mina färdigheter och resurser för att göra en positiv skillnad i människors liv och det är något jag kommer att fortsätta sträva efter att göra.

När jag återvände hem, var jag överväldigad av känslor och stolthet över vad vi hade åstadkommit. Jag visste att mina framtida resor som lastbilschaufför skulle vara fyllda med minnen från den här resan och med ett ännu större engagemang för att hjälpa andra i nöd.
Så även om det började som ett samtal från ROTARY i Uppsala och ett äventyr för mig som lastbilschaufför, blev det en resa som gav mig en djupare förståelse för världens komplexitet och behovet av medmänsklighet och stöd. Jag ser fram emot att fortsätta att vara en del av sådana resor och att göra mitt bästa för att bidra till en bättre värld.

Vill ni också vara med?

Nu när ni har tagit er tid att läsa ända hit, vill jag meddela att nästa resa redan är under planering. Jag har redan ordnat hälften av en container med medicinsk utrustning och skulle gärna vilja fylla den, tillsammans med några till. Om ni vill bidra till resan är ni välkomna att använda Swish och skicka en donation till:
072-3244434 Märk med "Ukraina" så ser Sabina till att det hamnar på mitt resekonto. 


Eftersom den befogade frågan ställs  så skulle jag vilja dela med er vad resan kostar. Observera att priserna är ungefärliga, eftersom de varierar beroende på hur långt in i Ukraina jag reser, aktuella drivmedelspriser och växlingskurser.
Färja med dragbil och trailer tur och retur: 19000:-
Vägavgifter genom Polen: 600:-
Diesel: Ca 25.000:-
Detta är väldigt grova drag och jag tar ingenting för att jag gör detta. Slitaget på bil och däck står jag för själv. Men jag får så ohyggligt bra lön i form av tacksamhet, av alla människor nere i Ukraina som blir tårögda av glädje av era gåvor.


Jag vill även passa på att tacka de verksamheter  och personer som fortfarande vill och ställer upp på mina tokigheter. 

  • Bomhus Transport
  • Tjejerna på Operation på Gävle sjukhus
  • Alen Stefanac
  • Carl- Oskar i Kalmar
  • Nordells Security AB
  • COOP i Norrsundet
  • Matmixen AB i Gävle
  • Godishörnan i Bergby
  • Capio hälsocentral

– NI RÄDDAR LIV!
Jag vet att jag inte fått med alla men jag är väldigt tacksam för alla som har bidragit med både pengar och saker.

För mer information och kontakt
Pär Dahlstedt
073-839 29 89
Skolchef
Svea TrafikCenter
https://sveatrafikcenter.se
https://bomhustrafikskola.se

Filmer från resan
Ukrainsk  TV bevakar överlämningen av ambulansen
https://fb.watch/mzs3FpdrlW/

Överlämningen på YouTube 2.48
https://youtu.be/TXYiCkT4x1Q?si=hpPuMsL-9ljTK7J8

Ett till inslag från Ukrainsk TV
https://www.facebook.com/espresobc/videos/202638032816869/?extid=CL-UNK-UNK-UNK-IOS_GK0T-GK1C&mibextid=kgZ8q0


PS. Jag vill även skicka en hälsning till Johan Thyr, som ligger skadad efter en drönarattack, på ett sjukhus i Ukraina. Efter att ha spenderat en massa tid som frivillig hjälparbetare där nere sedan krigsutbrottet. 
Stå på dig Johan, säg till om jag kan göra något för att hjälpa!